jjbbe

Senaste inläggen

Av Jasmine - 12 oktober 2009 22:00

Det är nu man börjar gå in i ett nytt skede i livet. Man börjar upptäcka saker som man inte sett förut, det är nu livet börjar och allting börjar hända. Man börjar tänka på ett annat sätt och tar ett steg inåt i verkligheten.
Det är även nu som allting blir dubbelt så jobbigt, problemen blir dubbelt så stora och känslorna blir allt starkare. En liten grej kan bli ett världsproblem på mindre än en minut. Föräldrarna duger inte som dom gjorde förut och man vet inte vart man har vännerna längre. Man jämnför sig med andra och ser alla fel och brister i sig själv, man bryr sig om varenda en runt omkring sig men man kan inte ta vara på sig själv & det sägs att när man älskar sig själv och accepterar sig själv så är man inte långt ifrån att älska alla andra och accepterar dom. Man väljer vännerna på måfå och hoppas på det bästa, mirakel kan ju faktiskt ske. När man har en nära vän så håller man sig till den och glömmer de andra vännerna man hade. Pojkvänner kommer in och man blir förblindad av kärleken, man är om sig och kring sig och det händer mycket som man inte har varit med om förut. Livet är en enda stor resa och det är inte en resa utan motgångar och trubbel. Nej det är en resa full med oväntade överraskningar som både kan vara bra och dåliga. Men det gäller att se det positiva i det negativa och göra något bra åt situationen. Se sakerna ur andra perspektiv och tänk efter en eller två gånger innan du handlar. Priset kan stå dig väldigt högt. Se allting som ett enda stort äventyr som du ska gå igenom, och ge inte upp. Det finns så mycket mer att se - på livets stora resa.



Copyright by Jasmine

Texten är skriven helt efter egna ord och det är förbjudet att kopiera.

Av Jasmine - 12 oktober 2009 21:58

Jag börjar om här nu , blogg.se krånglar bara så inihelvete ! Skrikandes

Ni får snart ett lite tanke inlägg som jag vill att ni kommenterar, då är ni supergulliga.

PUSS

Av Jasmine - 26 september 2009 14:53

Jag byter blogg till www.jjbbe.blogg.se Glad 

Fortsätt följa där för där kommer berättelsen fortsätta Flört

Av Jasmine - 26 september 2009 13:12

- Behöver du hjälp? Frågade killen bakom biljett kassan. Han hade långt hår som var uppsatt i en svans i nacken. Ögonen var trötta och hon förstod att han hade haft en tuff dag.

- Eh joo... jag ska till... London.

London? Vad tänkte hon med? Inte går det tåg till London härifrån.

- London? Sa killen och såg lika förvånad ut som hon själv när hon yttrat orden. Om du ska dit så borde du ta tåget till Stockholm och sen ta flyget in till London. Fortsatte han sen när han inte fick någon respons från henne.

- Okej, en biljett till Stockholm då. Hörde hon sig själv säga.

Killen fumlade med någonting på sin dator och sa sedan:

- Tåget avgår om en timme från perrong 5. Det blir 115 kronor enkel väg.

Hon la fram en tusenlapp och han höjde på ögonbrynen och såg fortfarande lika förvånad ut som när hon sagt att hon skulle till London.

- Haha ojdå! Det var mycket pengar, du har ingen 500 lapp? Frågade han och såg lite orolig ut.

- Nej. Måste jag ha det eller? Sa hon och gav honom en är-du-dum-i-huvudet blick.

- Eh nej absolut inte... han började se lite stressad ut och knapprade återigen in någonting på datorn.

Hon började bli otålig och hon gjorde inga försök att dölja det heller, hon suckade irriterat.

- Här sa han och sträckte fram en bunt med sedlar. 885 kr tillbaka.

- Tack, sa hon och tog emot bunten. Om en timme sa du?

- Ja sa han och log.

Av Jasmine - 22 september 2009 18:58

Här kommer fortsättningen på berättelsen;


Melissa la sig på rygg och tittade upp på de självlysande stjärnorna i taket, hennes mamma hade köpt dom åt henne när hon fyllt 4 år. Hon kom ihåg hur glad hon hade blivit och hon hade gett henne en bamsekram som tack. Snart skulle hon fylla 15, hela tio år sedan mammas död.

Hon klev ur sängen och gick förbi hennes pappas kontor och in hallen, hon tog på sig jackan och försäkrade att hon hade pengarna med sig. Försiktigt öppnade hon ytterdörren och stängde den sakta bakom sig. När hon kommit ut började hon gå bort, bort från deras hus.

Ute var det kallt och mörkt, på hösten här i Solna var det alltid kallt och vintrarna kom oftast tidigt. Vintrarna var som hösten, kalla, mörka och ensamma. Hon fick en stark känsla av att hon ville bort härifrån, bort från pappa, bort från Stockholm och alla hemska minnen. Börja om på nytt, men vart skulle hon ta vägen?

Hon kände i fickan igen, 10 000 kr. Hon hade sparat varenda månadspeng sedan 7 år tillbaka, till en början visste hon inte vad hon skulle ha pengarna till, men hon visste att dom skulle komma till användning. Nu visste hon precis vad dom skulle gå till.


Kommer ännu mera om ni gillar det ;) Haha nä , men ska jag fortsätta? Skrattande

ps. orkar inte rätta stavfel nu, gör det när hela är klar! Glad ds.

Av Jasmine - 21 september 2009 18:57

Jag har börjat på en berättelse, jag vet inte riktigt vad jag tycker om den. Ska jag fortsätta?

Här är den;


- Du är patetisk Melissa! Du kan aldrig göra någonting rätt. Hennes pappa skrek så att spottet flög och träffade henne i ansiktet. Hon tog ett steg tillbaka och försökte hålla tillbaka tårarna.

Såhär var det alltid hemma hos familjen Hortlund. Hon gjorde ett försök till att försvara sig.

- Men jag... det var inte meningen... jag glömde bort tiden.

Ilskan steg i hennes pappa.

- Vadå glömde?! Är det en ursäkt? Du är en timma sen!

Melissa kände tårarna bränna bakom ögonlocken.

- Förlåt, jag...

Svaret kom som ett slag mot kinden. Hon skrek till, slaget sved och tårarna som rann mot den varma kinden kändes kalla.

- Gå här ifrån! Jag vill inte se dig.

Melissa gick upp på sitt rum och la sig gråtandes på sängen. Hon kunde höra sin pappa slå igen dörren till sitt kontor och det välbekanta knapprandet från tangentbordet fyllde huset.

Såhär var det alltid, sedan hennes mamma dog när hon var 6 år så har hennes pappa alltid varit annorlunda. Han var mer tillbakadragen och när hon väl sa något fick hon antingen slag eller kränkande ord tillbaka. Det var ingen som visste om det, och ingen skulle få veta det heller. På skolan är allt som vanligt, och ingen har frågat om hennes blåmärken som hon har lite här och där och tur var väl det.

Hon har många gånger funderat på att gå och prata med skolkuratorn men hon vill helst inte se hennes pappas min när hon kommer hem senare från skolan.

Idag var en sådan dag, hon hade gått hem till Viktor efter skolan och hans mamma hade bjudit in henne på middag. Den trevliga matstunden hade fått henne att glömma bort sin tid och hon kom hem en hel timme för sent.

Även fast det bara var en timme så var det nog för hennes pappa.


Värd en fortsättning eller vad? Glad

Av Jasmine - 21 september 2009 17:32

Jag har gjort om lite på bloggen , vad tycker ni? Glad

Av Jasmine - 21 september 2009 16:06

I'm too shy to ask

I'm too proud to lose

but sooner or later I've gotta choose

and once again

I'm thinkin' about

taking the easy way out


but if I let you go

I will never know

what my life would be

holding you close to me

will I ever see

you smiling back at me

how will I know

if I let you go



Presentation


Hej,
Det här ska tydligen föreställa en presentation ? Så jag passar väl på att berätta om mig själv!
Jag är en tjej på 14 vårar och brinner för olika språk och kulturer, dock har jag inte ännu varit utomlands men det är det jag strävar mot i framtiden

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2009
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards